New York by Nico

I torsdags ställde jag och Stella klockan på 06.45, klädde oss varmt och åkte till times square. klockan 7.50 mötte vi Stina och ställde oss i kön till en teaters boxoffice. Där skulle vi köa till kl.10 (när dom öppnade) för att få billiga biljetter till musikalen Once. Det va så jävla kallt. Jag slutade aldrig frysa den dagen förrän jag låg hemma i min säng på kvällen sen. Biljetterna kostar i vanliga fall typ 100-300 dollar och vi fick varsin biljett för 35. Värt!

 

 

Musikalen va bland det absolut bästa jag har sett. Helt fantastiskt. Jag älskade allt med den. Förutom att vi satt lite taskigt och inte riktigt såg hela scenen. Den va väldigt avskalad och fin. Scenografin va densamma hela tiden men dom lyckades ändå göra olika scener/va på andra platser väldigt bra med hjälp av ljus och lite små möbelförflyttningar bara. Koreografin va minimal och därför genial. Alla sjöng som gudar, musiken va kung och skådisarna grymma! Helt såld. 

 

 

En kul grej va att när all ablev insläppta i salongen så stod hela enemblem redan på scen och värmde upp/jammade. Det va kul. Bakre delen av scenen va uppbyggd som en bar, som man kanske kan se på bilderna. När det va aktpaus och alla ska gå och köpa sig lite förfriskningar så fick man helt enkelt gå upp på scenen och handla ur baren där. Bara lite smågrejer men som gjorde hela upplevelsen ännu mer awesome. Summa summarum: Alla måste se den här. Jag måste nog gå igen...

 

 

Igår kom jag till skolan för att ta en balettklass. Jag trodde att jag behövde en till på veckans kort men jag hade räknat fel. Sen skulle jag ta locking för hurrikane en och en halv timme senare. Han va sen så klassen ställdes in. Jaha, då hade jag alltså varit i skolan i 3 timmar utan att ta en enda klass. Signade in mig på voguing och dancehall till slut. Har ju velat prova båda hela tiden så nu va det dags. 

 

Voguningen va grym! Den hålls av ingen mindre än Benny Ninja och han är helt fantastisk. Rolig och inspirerande och så sjukt grym på det han gör. Det va fett att bara vara i samma rum som honom och höra allt han har att säga bara. Hur många gånger han man dessutom inte sett honom lära modeller saker på top model och nu mig lixom. Mycket bra klass om man vill få fram sin inre diva. Ska försöka ta den en gång i veckan innan jag åker. Vi har bara 4 veckor kvar!

 

Dancehallen va oxå väldigt kul. Jag gick ju på dancehall förut och älskade det, vet inte riktgt varför jag slutade med det. Tror att det hade med att jag inte riktigt gillade lärarna jag hade på slutet (sean banan t.ex). Men det va kul att få prova det igen och det sitter kvar lite. Och det va nog precis vad jag behövde igår. Ska försöka klämma in en till dancehallklass men det är svårt att pussla ihop ens liv när det är så mycket man vill ta innan man åker. 

 

 

Stella och jag fick för oss att göra egen baconnaise igår. Det är alltså majonäs gjort på baconfett. Yes.

 

 

Här kommer recpetet:

 

3 äggulor (börja med en)
1 dl baconfett
1 dl olja
2 skopor jävla anamma
1 nypa envishet
smaka av med salt och peppar
lagom mycket senap

 

Ta en paus, googla "why isn't my baconnaise getting thicker". Ge inte upp! Spela "try again". Lägg en äggula i skålen och ringla långsamt den flytande baconnaisen över och vispa armarna av er ännu en gång. När blandningen är lagom tjock så visparna ni allt vad ni har till "don't stop til you get enough". Häll upp i återanvänd nutella-burk. Gör valfri segerdans.

 

Nu är bara frågan vad vi ska ha baconnaisen till. Tips?

För en veckan sen va Stella och jag och såg en dansföreställning som Dana Foglia hade satt upp. Hon är lärare på BDC och en fantastiskt duktig koreograf. Det kan ha varit den bästa dansföreställningen jag någonsin har varit på. Allt va så genomtänkt och bra, sjukt bra koncept och idé! Och vilka extrmt fina och duktiga dansare. Musiken va grym, allt va bara wow. Kostymerna som dansarna gick i svart och vitt och alla i publiken hade i förväg uppmanats att ha på sig svartvitt. Jag och Stella va helt mållösa efteråt. WOW!

 

I fredags va Jennie, Glenn och jag på hip hop tour i harlem och bronx. Det är som en sightseeing trip fast med landmarks och historiska platser inom hip hop-kulturen. Man blir guidad av en livs levande MC som har vuxit upp mitt i allt som hände. Vi tyckte att han va ganska full of himself men han hade mycket kunskap om hip hop och det va det viktigaste. Vi fick bland annat se yankee stadium, apollo theatre, the concourse walk of fame, grafitti målningar etc.

 

Med på turen va en b-boy eller breakare som det oxå heter och på ett stop så fick vi gå in i en danssal där han visade vad han kunde. Sen fick dom som ville prova på lite breaking oxå. Jag och Jennie va dom enda som ställde upp frivilligt. Resten blev uppdragna av vår MC/guide. Efter den korta breaking-lektionen så sa guiden att det syntes att vi hade gjort det förut. Sen tvingade han oss att köra varsitt freestyle solo för hela gruppen. Sagt och gjort där köttade vi lite running man i dr Martens på en fritidsgård i bronx. Det hela finns på film som jag ska försöka få tag på. Vi käkade även lunch allihopa på ett mysigt ställe i harlem. Jacobs soul food. Buffé med bara massa amerikansk god soul food. Mums!

 

 

 

I fredags drog även "stormen" nemo in över New York. En vanlig vinterdag i Stockholm skulle jag vilja kalla det. Det kom snö helt enkelt. Amerikanerna va på helspänn som amerikaner oftast är. Skolan stängde tidigt så vi åkte hem till oss och hade tacokväll med Stina och Glenn. Vi spelade även nya favoritspelet catch phrase. Det är en liten apparat som ger en ord att förklara och när man har förklarat ordet för sitt lag och dom har gissat rätt så passa man den vidare till nästa lag. Allt är på tid så mackapären tickar ner hela tiden. Håller man i den när den "exploderar" så har man förlorat och motståndarlaget får poäng.

 

Här kommer massa bilder från när vi gjorde vår film till Ms Vee och Robert. Jag spelade Ms Vee och va ganska lik förutom att jag va blond och inte alls asiat men jag lyckades få till en lugg ändå. Jennie spelade Robert och va så sjukt lik. Vi visade filmen för dom på Ida, Elin och Mathias hej då fest. Total succé! Vi hade bokat en sal kl. 8 en måndagmorgon för att spela in filmen. Men vi hade sjukt kul ändå. 

Apropå bra filmer så va vi och såg Django i veckan. Jennie och Stella hade redan sett den men jag och Jennies pappa Glenn som är här på besök hade inte sett den. SÅ JÄVLA BRA! måste se den igen!

 

 

Jag får så mycket skäll för att jag inte bloggar tillräckligt ofta eller mycket. Den sanna anledningen till detta är egentligen att det är så mycket vardag att jag inte vet vad jag ska skriva om riktigt. Jag tar ca. 3-4 klasser om dagen och sen åker jag hem och duschar och äter, det är kanske inte så spännande att läsa om. 

 

Hursomhelst så kommer en uppdatering av dom senaste två veckorna utöver dansen: 

 

Stellas kompis Emma har varit här. Kul med lite uppdateringar från stockholm även om allt verkar vara sig likt. Stella, Emma och jag va och åt fantastiskt god sushi och va så mätta efteråt att vi höll på att dö men det va det värt. 

 

Jennie, Emma och jag har köat till juste debout nyc (amerikanska uttagningarna. som streetstar alltså). Men endast köat. Stella va borta under dagen så Emma fick hänga på oss. Tanken var att vi skulle köpa våra biljetter lite snabbt och sen hänga med Emma i soho. Ta en klass på skolan och sen åka tillbaka och kolla alla battles. Istället stod vi i kö i över två och en halv timmar. Jag blir lätt kinkig i sådana situationer. Finns det något värre än dåligt uppstyrda event? Eller när det inte finns någon som helst anledning att saker ska ta så helvetiskt lång tid? Nej, så jag va osvensk och trängde mig före hela kön. Då visar det sig att om man kommer in så måste man stanna inne (vilket vi redan hade frågat när vi började köa). Arg och utan känsel i tårna åkte vi till skolan för att ta en klass för MsVee. Hon skulle oxå till juste debout efter klassen så vi tog sällskap dit med henne efter klassen. Väl i kön igen bestämde vi oss för att gå och äta först och efter maten kände vi att det skulle va trevligare att åka hem och kolla film hos MsVee. Vi skämdes lite men kom fram till att vår kväll va bättre. Tydligen missade vi inget extraordinärt. Förutom att Missy Elliott va där....

 

Idag åker våra fina vänner Elin, Ida och Mathias hem. Det känns jättetråkigt men vi ses snart i sverige igen. Dessutom åker Sara hem i en månad på tisdag och imorn åker MsVee till Kanada, så vi blir helt ensamma kvar. Eftersom alla ska åka så har det varit en del gettogethers under veckan. Vi hade en jättetrevlig vi-ses-snart-igen-fest för Elin, Ida och Mathias i onsdags. Kom hem kl. 6.30. Mycket trevlig kväll. 

 

Eftersom halva vår svenska familj åker ville vi göra en liten present till Robert och MsVee som har varit våra bästa lärare och vänner här. Därför spelade vi in en parodi på dom som vi visade på festen. Jag fick spela MsVee och Jennie var Robert. Resultatet blev förvånansvärt jävla bra och så sjukt roligt. Premiärvisningen för dom var en stor succé. 

 

Idag är jag ledig och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Imorn ska jag ta en klass sen blir det lite hejdå-fika med MsVee och Sara och sen är det performance project på skolan. Vem som helst får ställa upp med ett nummer, så det blir som en liten föreställning. Jag är taggad, även fast man sitter på ett golv och får ont i röven alldeles för länge. Ångrar lite att jag inte är med men om det hinner hållas ett till performance project innan vi åker hem så ska jag fan va med. 

 

 

Det är ganska fullt upp i den här stan för tillfället. Det dansas och skrattas konstant. MEN, det ska komma en uppdatering om senaste veckan snart.

Så länge kan ni få hålla till godo med att jag för en vecka sen tog mitt livs första sånglektion. WHAT?! Det va jävligt nervöst men gick tydligen bra enligt dom som bevittnade händelsen (den har blockerats bort ur mitt minne lite grann). Jag sjöng Mad World med Gary Jules. Läraren tyckte att den va lite mörk för mig och bad pianisten spela den i F, och jag höll tonen! Och sen tyckte hon fortfarande att det va lite mörkt så höjde dom till G. Det säger mig typ ingenting men tydligen höll jag ton. WOW! bara en sån sak. 

Det va det, men jag håller på att lägga upp en miljard bilder på facebook från hela tiden vi har varit här så det kan man roa sig med så länge.

 

Den här veckan har jag varit tillbaka i skolan efter min "semester". Inledde med klasser i söndags och tog Ms Vees lockingklass där vi gjorde alphas. På filmen under ser ni koreografin och stegen i slutet är alphas. Det blev ingen mjukstart direkt. Träningsvärken från den här veckan har inte varit nådig, det är helt enkelt farligt att vila. 

 

 

Annars har veckan varit finfin, tagit 16 klasser, varav fyra ballet! Fyra ballet på fem dagar! Men nu är jag klar med alla mina kort. Nästa vecka blir första veckan som jag bara har ett kort på, dvs bara 12 klasser. Men sen ska

Här kommer lite blandade bilder från veckan som varit:

Jag fick världens finaste julkort från min mormor och morfar på cypern. Dom skickade det till Sverige och min mamma fotade och skrev vad det stod på. Så fint :')

 

 

För en vecka sedan åkte mina päron hem till Sveriget och idag åkte även Max. Lite tomt och hemlängtigt sådär men det går över. Det är en märklig känsla att ha sina nära här en intensiv sväng och då känns det som det mest naturliga ever och sen så vips så är dom hemma till ens egentliga vardag i Stockholm. Till och med Stella tyckte att det kändes som att Max alltid hade bott med oss i Brooklyn. 

 

Dom absoluta höjdpunkterna på min och Max lilla semester va iaf Top of the rock by night och La Esquina. La Esquina är en mexikansk restaurang på manhattan som hittills är den bästa restaurangen i New York. Man får gå in i lilla dinern som man ser på översta bilden. Där finns en svart dörr som det står endast personal på och utanför sitter det ngn så uppger man sin bokning och så ska man ner för trappan. Sen när man kommer dit får man hänga av sig för att sen bli forslad genom köket in till själva restaurangen. Vi va lite tidiga så vi tog en god mojito i deras coola bar först. Sen delade vi på 5 små rätter (typ tapas) som alla va gudomligt goda. Fast det bästa va deras Queso fundido, smält ost som man hade på en sorts bananchips. Wow!

 

Alla som åker till New York måste gå på La Esquina! Måste! Nu ska jag fortsätta äta choklad i sängen..

 

 

 

Här sitter vi i brooklyn, Jennie, Stella, Max och jag lite småbakis och sentimentala och sammanfattar året. Det händer en jävla massa på ett år. Igår va vi ute och käkade på en jättemysig brasiliansk restaurang och sen hann vi precis till tolvslaget hemma hos Robert där det va fest. På restaurangen igår bestämde vi oss för vad vi skulle lämna bakom oss i 2012. Det blev följande: Yolo, swag, autotune (borde ha lämnats för länge sen) och lite annat smått och gott. Nu återstår det att se vad 2013 blir året av.

 

 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Flyttade till New York i ett halvår och allt som hör därtill. Det har blivit en massa firsts här. Överlevt salmonella, frankenstorm och jordens undergång. Va med om att Obama blev omvald. Firade thanksgiving.

Har du några nyårslöften? Inte mer än att ha jävla ett bra 2013

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nopers

Vilka länder besökte du? Usa, England, Frankrike, Sverige.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? 23e September när vi åkte till New York, väldigt blandade känslor just den dagen men shit vad bra det blev. 

Vad var din största framgång 2012? Att jag lyckades flytta till New York med allt vad det innebär med ambassad, leta lägenheter, allt pappersarbete etc etc. Och att jag slutade på espresso house och bara jobbade på Lagerhaus och Marikas.

Största misstaget? Att bli med Samsung Galaxy s2. Bajstelefon. 

Bästa köpet? Alla skor! MAAAH! Och alla flygbiljetter 

Vad spenderade du mest pengar på? Terminsavgiften till Broadway dance center.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att träffa mina nära på JFK när dom kom och hälsade på över jul, Max, mina vänner, streetstars efterfest. Grymmaste ever. Alla fina kvällar med alla finaste. Och såklart när mailet från BDC damp ner i inkorgen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012? Triad - tänd ett ljus, Gangnam style, och det mesta med Whitney Houston.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare eller lika glad tror jag.

Vad önskar du att du gjort mer? Jag tycker inte om att ångra sånt man inte gjorde. Men med hostan i halsen så önskar jag att jag hade varit friskare när det krävdes. London, första veckan här i skolan och nu när Max och päron hälsade på hade det varit gött att varit frisk. 

Favoritprogram på TV Tittar inte så mycket på TV men om tubeplus räknas så Cougar town och How i met your mother. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012? Fick frukost på sängen av Jennie, Stella och Max och sen iväg till päronens hotell och firade lite mer på deras hotell med ny ipad mini och cupcakes by melissa. Sen käkade vi middag på five napkin burger och drog tillbaka till deras hotell och drack drinkar. 

Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Danskläder. Mjukisbyxor och bekvämta. Det är iofs mest dom senaste tre månaderna. Annars är det ungefär som vanligt. Mycket lagerhaus kläder oxå såklart. 

Den bästa nya personen du träffade? Alla nya fina dansvänner här i New York. (och Sonya måste nämnas även om jag kanske inte "träffade" henne)

 

Hurra! Äntligen ett klagomålsinlägg! Som ni har väntat! Frisörinlägget spred ju glädje så varför inte ett till.

 

Nu ska vi klaga på 1. Servicen i Amerikat, 2. Pappersarbete i Amerikat.

 

 

1. Hur dåligt bemött kan man bli av folk som jobbar med serviceyrken (för övrigt hatar jag uttrycket "serviceyrken")? Jo som i New York. Det är inte självklart att hälsa på kunden, eller att bemöta personen på ett trevligt sätt, eller att bjuda på ett sketet leende. Det verkar snarare vara självklart att stå och gäspa, snacka med sina kompisar under tiden dom "servar" sin kund, smsa, himla med ögonen, klaga på hur trötta dom är etc. Det känns oftast som att man stör den som ska hjälpa en.

 

Just det! ingen kommer ihåg en sketen beställning heller. Testa att beställa en subwaymacka i New York och i samma mening beskriva vilket bröd, kött, sås och värme du vill ha. Nästa frågor du får kommer va vilket bröd, kött, sås och värme du vill ha. Fort ska man fan inte tro att det går heller. 

 

Idag va jag på American Apperel eftersom ett par nya leggings gick sönder lite andra gången jag använde dom. Då svarar idioten att jag inte får lämna tillbaka använda plagg. Trött_tjej_88 går då till vänlig attack och försöker förklara att problemet inte skulle ha uppstått om jag inte hade använt skiten och att ett par brallor borde hålla för mer än 2 användningar. Jag får världens otrevligaste bemötande från numera 2 idioter som förklarar att jag är dum i huvudet som försöker byta ett par leggings som jag har använt. No is no. Men så funkar det inte i Håkanssonska familjen, man blir arg tills man får som man vill. (Kan lära av min mamma som lyfter kineser över incheckningsdiskar i ren vrede när hon inte får som hon vill). Så jag går tillbaka och förklarar mitt ärende en gång till. Förklarar att jag måste få byta en trasig vara. Hallå reklamation. Hallå konsumentköplagen. Det måste finnas någon sorts motsvarighet i det här gudsförtjänta landet. Dom säger nej och ger mig sina puckade motargument igen tills en annan kund säger "that's bullshit, give the girl a new pair of tights". Tack medmänniska! En annan jättesnäll tjej som jobbar där säger att jag självklart ska få byta och ursäktar sina kollegors attityd. Då hoppar idiot 1 och 2 på snälla tjejen istället och säger att hon inte får göra så och att dom ska berätta för chefen. Snälla tjejn rycker på axlarna och säger att hon tar den smällen. Hon är den enda hittills som inte hade fått sparken i Sverige. 

 

Nu tror man att det är över, nej. En kille bakom mig har väntat på att få betala under hela det här förloppet (dvs länge) Då ber jättesnälla tjejen idiot 1 att assistera honom och ta betalt. Då vänder sig idioten och säger att hon har slutat, himlar med ögonen och går. Kvar står vi andra och gapar. Jävla grottmomgo. Sparken!

 

Nu planerar jennie (som va med och bevittnade händelsen) och jag att göra en dokusåpa om amerikaner som jobbar i sverige och får se hur dåligt det går för dom.

 

 

 

2. Det här blir inte lika långt. Lovar. Jag har sen jag va sjuk den 3e oktober fått så jävla mycket post från 2(!) försäkringsbolag (jag har bara ett) som i stort sett inte säger nånting mer än att dom håller på att processa min claim. Efter en del samtal med mera så förstår man inte mer. Det uppstår bara fler och fler medical bills som till slut är uppe i 1934 DOLLAR! Man fattar seriöst ingenting. Det är bara att smile and wave och hoppas på det bästa. Samma sak är det med banken, söka visum och allt annat svårt och byråkratiskt. Det är väl iofs det som är hela grejen.

 

Idag fick jag iaf min slutgiltiga sjukhusräkning och ska "bara" betala 250 dollar *lång utandning*. Kollade igenom specifikationen och hittar en post för ett graviditetstest för 68 dollar. What? Jag sa nej på sjukhuset när dom frågade mig om det kunde vara möjligt att jag va gravid. JAG KISSADE INTE ENS I EN KOPP!? Så tänkte jag ringa och fråga om det här och varför det är medräknat på min bill men kom fram till att det är lättast att bara betala och låta det vara överstökat. Det är nog så Amerika funkar. Allt är så invecklat och kräver så mycket pappersarbete att  man bara håller käften och betalar. 

 

Nu frågade Stella "Fick du ens svar på gravtestet?" Haha, nej. klart jag inte fick....?

 

 

 

Imorse kom jag till skolan bajstidigt, precis som alla andra, för att ha ett bajsmöte med alla som elever som går vårt program (ca. 100+ pers). Mötet är extremt tråkigt och går ut på att alla ställer sig upp och säger vad man heter och vart man kommer ifrån. Jättesegt. Men poängen va iallafall att jg va där tidigt vilket var tur det eftersom Sonya Tayeh hade klass ikväll. Ni som inte vet vem hon är- YouTube NU! Hon har gjort jättemycket på so you think you can dance och är en asball och originell koregraf, to say the least. Man fick inte signa in på den klassen som en vanlig klass utan måste köpa den som en vanlig klass för 18 dollarz. Efter lite velande fram och tillbaka, vågar man, vågar man inte, så bestämde jag och Jennie oss för att vi va tvungna att ta den. Nivå: advanced contemporary jazz. Hjälp.

Klassen: Vet seriöst inte vart jag ska börja eller hur jag ska förklara. Jag är fortfarande helt mållös. Hon är så inspirerande och peppande. Hon började med att fråga om vi va där för att jobba hårt (ingen vågade ju såklart säga nej) och helvete vad vi jobbade. Stämningen på klassen va helt obeskrivlig. Sen handlade mycket om att känna. Om att känna jobbiga och mörka känslor. Sånt tycker jag alltid är svårast på klass när man plötsligt ska klistra på en känlsa och förmedla något man inte känner innerst inne, men inte här. Här kom det ut! Stämningen och hela klassen och hennes rena uppenbarelse fick en att våga. Koreografin var jättemörk och känslomässig. Hon lärde ut den sen fick man göra den i egen takt och krydda med sitt egna. Man togs långt ut ur sin comfort zone och safe:ade inte en enda gång. Det är nog den bästa klassen jag har tagit i mitt liv, en sån som får en att tappa andan och lämnar en mållös och får en att gråta men framförallt som verkligen får en att dansa. Jag har nog aldrig dansat så på riktigt som ikväll. Eller känt så mycket för den delen.

 

 

Sonyas sjukt duktig assistent och Melanie (vackrare kvinna får man leta efter) som vann förra säsongen av so you think you can dance va på klassen. Vilka fina fina fina fantastiska dansare. Dom plockades fram för att dansa koreografin bara dom två. Bara det va lätt värt mina 18 dollar. 

 

Hela kroppen värker och jag är så slut så det känns som efter man har gråtit i flera timmar. Wow. Jag är så lycklig nu. Att ta hennes klass var bästa beslutet i New York, kanske på hela året, kanske någonsin. Hon gav så mycket. Alla gav så mycket. Det är sjukt vad dans kan få en att göra och känna.

 

 

 

 

 

 

"When all else fails, sing along!" Citat av bästa läraren och min mentor Ms Vee. Ska fan anställa henne som livscoach..

 

 

 

Förkyld. Mensvärk. Stukad stortå, ja jag klev på den på den där första contemporaryklassen jag va på. Med samma fot alltså. Tå under egen fot, aj. Lite intensiv house kl. 09.00 imorse på det. Huvudvärk. Ynklig.

 

Lite sömn på det ba.

 

 

I lördags va vi hemma hos Erica, Jenny, Anni och Mire och firade lilla-jul eller pikkujoulu som det heter på finska. Det är en finsk/åländsk tradition som firas första december, man får lite julklappar, äter gröt, umgås och myser. Som en mini-julafton helt enkelt. Vi firade den NYC-style med massa lussebullar, glögg, pepparkakor och pizza och en stor portion svenskar från skolan. Alla fick köpa med sig en julklapp för 5 dollar som senare lottades ut. Jag hade köpt "emergency-underpant" som jennie fick och själv fick jag färgläggnignsböcker med kritor. Score!