Såhär glad blir man när man får sittplast på en ersättnignsbuss.
NU GÅR TUNNELBANAN SOM VANLIGT IGEN!
Jag håller vad jag lovar och langar en uppdatering, ska försöka hålla mig kort:
Måndag - Hurricane. Instängda. Film. Äta. Mys.
Tisdag - Rastlös. Stormpromenad. Origami.
Onsdag - Rastlös. Utflykt till köpcentrum. Gick 150 blocks (gick åt fel håll först, märkte efter en timme). Köpte kniv som går att skära saker med(!) och en kaffepress, ljuslyktor och värmeljus. Happy Halloween!
Torsdag - Rastlös. Utflykt till Manhattan.
Fredag - Fick tummen ur och åkte till skolan och hämtade klasskort. Orkade inte ta klasser. Åt mat hela dagen.
Lördag - Tog 3 klasser. Dog.
Söndag - Träningsvärk. Tog 3 klasser. Dog. Tacomys.
Nu förljer en mer grundlig redogörelse för hur det va efter stormen för dom sosm orkar.
Det va en mycket spännande upplevelse att ta sig till manhattan efter stormen. Sandy fuckade nog upp mer än vad man trodde. Strömmen är fortfarnade inte helt tillbaka på lower manhattan och först idag (en vecka efter stormen) går tunnelbanan som den ska. När vi i torsdags åkte in till manhattan fick vi stå i kö och åka ersättningsbuss över till manhattan. Ingen ström- ingen tub.
Vår tunnelbana är den gula som går mellan brooklyn nere till höger och manhattan uppe till vänster. Ganska stort glapp som är avstängt.
Vi hoppade av ganska långt ner för att det där finns roliga affärer att titta i. Hehe.. ALLT va ju stängt och det va knappt nå folk ute på gatorna. En cool grej va att inte ens trafikljusen funkade så vid varje övergångsställe stod det 4-5 poliser och viftade med sina vita handskar och visslade med visselpipor. Dom hade att göra kan man säga.
Det coolaste va på kvällen när vi skulle åka hem. Då skulle vi ta samma ersättningsbuss fast åt andra hållet. Vi gick till busshållplatsen som låg i utkanten av vart det va strömlöst. Allt va kolsvart. Folk gick med ficklapor och pannlampor, alla fönster i alla skyskrapor va släckta. Vid alla övergångsställen hade dom tänt facklor (typ bengaler fast små) och trafikpoliserna viftade med röda och gröna led-pinnar. Det va jävla häftigt att uppleva New York som annars är fullt av liv, ljus och rörelse, helt becksvart och förlamat. Något mindra häftigt va att kön till bussen sträckte sig i 6 blocks och att dom som stod längst fram hade köat i ca. 3 timmar. Inga taxichafförer ville köra till brooklyn heller, men tillslut hittade vi en som antagligen blåste oss totalt men hem kom vi iaf.
Jennie bestämde sig efter den utflykten för att stanna hemma tills tunnelbanan går på riktigt igen. Smart drag. Jag och Stella åkte in varje dag och har tagit igen en del klasser. Varje dag tog resan till och från skolan ca. 2 timmar enkel väg. Mycket av tiden gick ut på att köa. Folk är duktiga på att köa här, inte alls lika klagande stämning som hemma i Stockholm och inte ritkgit lika mycket krig att komma på bussen. Det som gjorde det hela värt att vänta va en kvinna som stod med megafon och informerade kön vad det skulle göra. Så skrek hon "Put a
smile on your face cause you're getting on that bus!"
I förrgår gick även en tunnelbanelinje till brookklyn som gjorde att vi kunde åka tub hela vägen om vi bytte en gång bara. Den gick till och från Grand Central station. Wow
Nu ska jag in och ta klasser och njuta av att få åka den gamla vanliga tuben igen