New York by Nico

Imorse kom jag till skolan bajstidigt, precis som alla andra, för att ha ett bajsmöte med alla som elever som går vårt program (ca. 100+ pers). Mötet är extremt tråkigt och går ut på att alla ställer sig upp och säger vad man heter och vart man kommer ifrån. Jättesegt. Men poängen va iallafall att jg va där tidigt vilket var tur det eftersom Sonya Tayeh hade klass ikväll. Ni som inte vet vem hon är- YouTube NU! Hon har gjort jättemycket på so you think you can dance och är en asball och originell koregraf, to say the least. Man fick inte signa in på den klassen som en vanlig klass utan måste köpa den som en vanlig klass för 18 dollarz. Efter lite velande fram och tillbaka, vågar man, vågar man inte, så bestämde jag och Jennie oss för att vi va tvungna att ta den. Nivå: advanced contemporary jazz. Hjälp.

Klassen: Vet seriöst inte vart jag ska börja eller hur jag ska förklara. Jag är fortfarande helt mållös. Hon är så inspirerande och peppande. Hon började med att fråga om vi va där för att jobba hårt (ingen vågade ju såklart säga nej) och helvete vad vi jobbade. Stämningen på klassen va helt obeskrivlig. Sen handlade mycket om att känna. Om att känna jobbiga och mörka känslor. Sånt tycker jag alltid är svårast på klass när man plötsligt ska klistra på en känlsa och förmedla något man inte känner innerst inne, men inte här. Här kom det ut! Stämningen och hela klassen och hennes rena uppenbarelse fick en att våga. Koreografin var jättemörk och känslomässig. Hon lärde ut den sen fick man göra den i egen takt och krydda med sitt egna. Man togs långt ut ur sin comfort zone och safe:ade inte en enda gång. Det är nog den bästa klassen jag har tagit i mitt liv, en sån som får en att tappa andan och lämnar en mållös och får en att gråta men framförallt som verkligen får en att dansa. Jag har nog aldrig dansat så på riktigt som ikväll. Eller känt så mycket för den delen.

 

 

Sonyas sjukt duktig assistent och Melanie (vackrare kvinna får man leta efter) som vann förra säsongen av so you think you can dance va på klassen. Vilka fina fina fina fantastiska dansare. Dom plockades fram för att dansa koreografin bara dom två. Bara det va lätt värt mina 18 dollar. 

 

Hela kroppen värker och jag är så slut så det känns som efter man har gråtit i flera timmar. Wow. Jag är så lycklig nu. Att ta hennes klass var bästa beslutet i New York, kanske på hela året, kanske någonsin. Hon gav så mycket. Alla gav så mycket. Det är sjukt vad dans kan få en att göra och känna.